Blogginfo

I Andrej Platonovs noveller blir författarna ”litterära montörer” och människorna flyttar ut i universum. Håkan Lindgren läser 100 år gamla fantasier som påmninner väldigt mycket om vår verklighet i dag.

Ida Theréns bok om Hilma af Klint hade knappast kunnat få en bättre lansering – just nu pågår ju en infekterad strid om hennes konst. Men som roman brister ”Det osynliga templet”, anser Stefan Eklund.

När Chimamanda Ngzoi Adichie äntligen återvänder till romanen är det både pladdrigt, fladdrigt och vindlande – men Jenny Aschenbrenner fångas av berättelsen om fyra nigerianska kvinnor.

Han byggde bostadshus, kontor, industrier och sjukhus åt folkhemmet. Symboliskt nog byggde han också radhuset som folkhems­byggaren Per Albin Hansson flyttade in i. Mats Wickman läser en bok för den som vill veta hur Stockholm av i dag kom till.

Sarah Blakewells ”Humanisterna” är i sina bästa stunder en bladvändare, men i sina sämre en ansamling av humanistiska trossatser enligt formulär 1A. Fredrik Sixtensson läser en bok som hade behövt ta ställning i en svår fråga.

Hemligheter får inte avslöjas, men ibland blir världen bättre om de röjs. Sebastian Lönnlöv läser om Sveriges enda spiondömda kvinna samt om visselblåsare i USA – och inser att han själv har något han vill sluta smyga med.

Äntligen är den kärlekskranka Ester Nilsson tillbaka. Men den här gången har Lena Andersson vävt in fler människoöden, och Gabriel Zetterström är inte helt övertygad om att det är så lyckat.

De slarviga referenserna och den förnumstiga tonen irriterar. Ann Heberlein läser ”Häxor” och tycker att ett besök på Historiska museet hade varit bättre.

Vissa författare går helt enkelt hem hos alla möjliga skikt och människor, och på så vis stannar de kvar, även när de gått bort. Sådan var och är Dag Solstad.

Hanna Johanssons nya roman är en intrikat spegelsal av utsökt prosa, och liknar ofta en film i bästa Hitchcockstil. Med denna bok höjer hon insatserna, konstaterar Jonas Thente.