Blogginfo

Jegana Dzjabbarovas debut är ett angeläget vittnesmål om vår tids rasistiska och patriarkala vålds­strukturer. Hedvig Ljungar engageras av romanen, men tycker att en ojämn stil skapar ett avstånd i läsningen.

Nej, skrivande människor är inte bättre än andra. Men att sätta pennan mot pappret är däremot en bra metod att bringa ordning i sitt inre kaos. En sorts tandborstning för själen, en sund hygienrutin för det inre livet.

David Szalay har fått Bookerpriset för sin roman ”Kött” – men också anklagats för plagiat. Cecilia Hansson läser en roman som virvlar åt alla möjliga håll, i alldeles egen rätt.

Elin Grelsson gestaltar Stefan Zweig som en fullfjädrad kulturman, upptagen av sig själv. Den 27 år yngre hustrun Lotte Altmann har att anpassa sig. Stefan Eklund läser en roman som hade mått bra av att frångå det dokumentära.

I en inte alltför avlägsen framtid har Sverige infört ”muslimpass”, mandarin blivit ett obligatoriskt skolämne och EU är avskytt. Magnus Persson läser Erik Helmersons dystopi och imponeras.

Tomas Bannerheds ”Korparna” är ett mästerverk och det är inte lätt att följa upp ett sådant kraftprov. När Stefan Eklund läser ”Den oduglige” ser han vissa brister, men också att den nya romanen är ett steg i rätt riktning.

Björn Werner gör en hedervärd insats när han lyfter fram recept som försvunnit ur det svenska matminnet. Lina Lund läser ”Det tyska köket” och tror att vi alla vore lyckligare om tysk mat oftare låg på svenska tallrikar.

Malte Perssons nonsensdikter är en sorts Lennart Hellsing-ramsor för vuxna. Anders Q Björkman läser hans diktbok och vill genast läsa om den.

Förutsättningarna är så goda när Nina Lykke börjar sin berättelse. Men efterhand övergår hennes gnistrande humor i gnäll om vår tids barn.

Leif Holmstrands nya diktsamling är ett spretigt verk, en berg-och-dalbana av högt och lågt, fin- och fulstämt. Sebastian Lönnlöv tar ett djupt andetag, spänner fast sig och kastar sig in bland de bångstyriga rimmen.