Tanya Tagaqs prosa är helt egensinnig och mycket musikalisk. Therese Eriksson läser en roman om en inuitflicka som inte har någon annanstans att ta vägen än den isande tundran.
Läs mer =>I Camila Sosa Villadas nya roman försöker en transkvinna leva harmoniskt familjeliv, vilket inte går särskilt bra. Torbjörn Elensky dras in i atmosfären, men blir ganska utmattad.
Läs mer =>Två litterära kultfigurer – Ester Nilsson och Doktor Glas – dyker upp i vårens bokflod. Här finns också berättelser om radikalhögerns Sverige och bananrepubliken Sverige. Samt om mannen som ska hålla ihop det hela: kungen.
Läs mer =>Det är i blicken för bilder som Olle Granath utmärker sig. Fredrik Sjöberg läser konstkännarens memoarbok och imponeras av raden av ögonblicksbilder. Som den med konstnären Marc Chagalls tofflor eller PLO-ledaren Yassir Arafats möte med Karl XII:s öde.
Läs mer =>Eftersom Kjell Höglund inte levde ett liv i offentligheten vet vi inte så mycket om honom. Tills nu, då Anders Sundelin berättar allt vi ville veta – och dessvärre lite till – i den första biografin över artisten.
Läs mer =>En hustru och mor köper en svart skrivbok och börjar skriva ner sina mest förbjudna tankar. Erika Vallin gläds åt att den italiensk-kubanska antifascisten Alba de Céspedes äntligen ges ut på nytt.
Läs mer =>Inga kvinnor kommer ifrån huset levande, och oftast inte heller när de är döda. Layla Martínez skräckberättelse om en olycklig familj skildrar det sociala arvet på ett ganska underbart äckligt sätt, tycker Marit Furn.
Läs mer =>Vad avgör vem som börjar knarka? Maria Kjos Fonns roman om en medelklassflickas väg in i heroinets värld har väckt debatt i Norge. Cecilia Hansson ruskas om av läsningen.
Läs mer =>Finns det ett svenskt folkkynne som formade den svenska kristenheten och fortsätter att påverka samtida politiska händelser? Den frågan undersöker Katarina Barrling i en bok som inte helt övertygar Simon Larsson.
Läs mer =>Marianne Lindberg De Geer har känsla för laddningen i till synes oviktiga situationer, men dessvärre drunknar de förtätade ögonblicken i dagsaktuella resuméer. ”Jag slukar boken som chips, men efteråt känns det inte helt hundra”, skriver Michael Larsson.
Läs mer =>