Blogginfo

Jack Fairweathers biografi om Fritz Bauer är ett hjälteepos över en man som fick betala ett högt pris för sitt arbete med att få nazistiska krigsförbrytare dömda. Sebastian Lönnlöv läser en bok som aldrig tappar gnistan i berättandet.

Med stillsam stil skildrar Denis Johnson en man som bara delvis har tillgång till sitt inre och för vilken känslorna ofta är stumma. Per Klingberg läser ”Tåg­drömmar” och känner tacksamhet över att ha berörts på djupet.

Hur tar man sig an en farsot som snabbt sprider sig? Ett första steg är att inse att man inte har alla svaren. Vincent Flink Amble-Naess läser två böcker om pan­demin – den ena en riktig blad­vändare om svensk myndighets­utövning.

Michel Ekman bjuder i sin essäbok läsaren på läsning om att läsa sig själv. Att gå in i ”Andra världar” är som att sitta och småprata med en gammal bekant, konstaterar John Sjögren.

Ingen vet hur många ukrainska barn som kidnappats av Ryssland, men det kan röra sig om hundratusentals. Håkan Lindgren läser en bok som har hittat det rätta röstläget för att berätta om fyra stulna barndomar.

En klassiker, en sorgesång över en död mor och en bok med halsbrytande bilder av ett Stockholm som aldrig blev. Anders Q Björkman väljer ur årets bokrea, som startar på tisdagen. Men bästa kapet hittar man inte i katalogen.

Den finlandssvenske journalisten Anders Mårds dagbok ger läsarna ett intensivt stycke rysk vardag i anfalls­krigets frätande skugga. Gunilla Kindstrand läser en rapport som inte bara vi, utan även framtiden bör läsa.

Johanna Lykke Naderehvandi har skrivit en suggestiv roman om uppväxt och svek, om vuxna som leker så hårt att ingen lek finns kvar åt barnen. Jenny Aschenbrenner läser och konstaterar att det är mycket hon älskar i den.

Julian Barnes kan bli hur intim som helst, ändå behåller han alltid distansen. Kristoffer Leandoer läser brittens nya bok och har väldigt roligt. Ändå blir humorn i längden tröttsam.

I sin dagbok från Paris charmerar Fredrik Ekelund med sin förmåga att kunna sammanfatta en era, en strömning, en rörelse, med några få perfekt avvägda ord. Och emellanåt är han också olidligt självupptagen.