Blogginfo

Efterkrigstidens guldår framstår i det långa perspektivet som ett historiskt undantag. Att perioden ändå har kommit att bli vår norm för vad som är normalt har en högst mänsklig förklaring.

I 100 års tid har vi haft kvantfysik och lika länge har vi inte förstått mycket mer om den än att den styrs av märkliga lagar. Årets Nobelpris åter­aktualiserar en slumrande debatt om dess betydelse för ontologiska och i förlängningen existentiella frågeställningar.

”Det dolda universitetet” visar hur militära hänsyn påverkade vilken forskning som bedrevs i efterkrigs­tidens Sverige, vare sig det handlade om atomenergi, ekonomi eller psykologi. Är dagens fokus på AI, säkerhet och krisberedskap utslag av en likartad trendkänslighet?

Att utbilda sig var länge en privat angelägenhet, innan det blev en uppgift för det offentliga att sköta. Men i takt med att vi numera ska fortsätta att utbilda oss hela livet, behöver vi åter igen lära oss att lära oss – också utan lärare.

Det moderna arbetslivet präglas i hög grad av ineffektiva praktiker och svällande kontrollsystem. Men det finns konkreta lösningar för organisationer som gått vilse i Powerpoint-sjukan.

”Jag har tänkt att jag läste den roman jag behövde läsa just då, på sedvanligt ungdomligt och självupptaget vis, snarare än den som författaren skrev.” I Under strecket-serien ”Omläsningen” återvänder Hanna Johansson till en formativ läsupplevelse – och erkänner samtidigt en litterär stöld.

Saharaöknen är långtifrån så ödslig och obefolkad som man ofta tänker sig. I tusentals år har det varit en plats för konstant rörelse och migration, än i dag präglad av en livsstil som står i bjärt kontrast mot den urbaniserade omvärlden.

Knappast någonsin har samhället premierat ett ungdomligt sinnelag så starkt som i dag, och det slags klokhet som åldern och erfarenheten för med sig stått lägre i kurs. I artikelserien ”Dagens sanningar” frågar sig Claes Wahlin vad vi är beredda att offra på ungdomlighetens altare.

I veckan har det gått 200 år sedan barockpalatset Makalös i centrala Stockholm bokstavligen gick upp i rök. Händelsen var visserligen en katastrof, men de samtida konstverk som skildrade förödelsen och ruinerna uppvisar inte sällan romantiserande drag.

Somliga säger att vi nu lever i en dumhetens gyllene era, och en hastig omvärldsanalys antyder att de nog har en poäng. Men vad utmärker egentligen dumheten? ”A short history of stupidity” följer oförståndet från antiken till AI.